Det andra millenniets andra sommar-olympiade ägde rum 2004. Det var redan den 28: e olympiaden efter återupplivningen av traditionerna för att hålla idrottsfestivaler från antiken. Och den här gången var platserna för spelen direkt relaterade till de gamla traditionerna för olympismen och till en ny nedräkning av planetariska idrottsevenemang som hålls vart fjärde år.
Valet av värdstad för de XXVIII olympiska spelen började för länge sedan - nio år före det angivna datumet för deras innehav. Sex städer från tre kontinenter, inklusive St. Petersburg, ansökte inledningsvis till den särskilda kommissionen för Internationella olympiska kommittén. Fem kandidater nådde röstningsstadiet - den ryska representanten tappade på eget initiativ. Röstningen genomfördes i flera omgångar, varefter varje kandidat med lägsta betyg släpptes ur listan. Två städer relaterade till tidpunkten för uppkomsten av olympismen - Rom och Aten - förblev de längsta på listan. Den grekiska huvudstaden vann med en röstkvot på 66:41. Utöver spelen från den forntida utvecklingen av vår civilisation har en av tävlingarna i vår tid redan hållits i Aten. Det var där 1896 hölls Olympic Forum of Athletes, till vilket det första serienumret tilldelades.
Som förberedelse för den 28: e olympiaden blev Greklands huvudstad en stad som använder de modernaste konstruktionsteknikerna. Föremålen för transportinfrastruktur som byggdes under denna period och nu, under krisen i detta land, används mycket effektivt. Från 1998 till 2004 öppnades en ny flygplats, elektriska transportlinjer - tunnelbana, spårvagn, förorts elektriska tåg - moderniserades och hundratals kilometer vägar lades. Spelens öppnings- och avslutningsceremonier hölls i ett idrottsanläggning speciellt byggd för OS i den norra delen av staden. Ett stort antal friidrottstävlingar hölls också där, och finalen i fotbollsturneringen hölls.
Den näst största olympiska arenan - Elliniko-idrottsanläggningen - ligger vid strandkanten, och främst tävlade företrädare för spelsporter där. I centrum av Aten låg bara två idrottsarenor där bågskyttar, badmintonspelare och moderna pentathleter tävlade. Idrottsanläggningar användes därefter mindre effektivt än transportinfrastrukturen vid OS 2004.
